How to Stop Thinking · Translation: Bhikkhu Sujato, SuttaCentral
Parallels & more translations on SuttaCentral
Evaṁ
me
sutaṁ—
ekaṁ
samayaṁ
bhagavā
sāvatthiyaṁ
viharati
jetavane
anāthapiṇḍikassa
ārāme.
Tatra
kho
bhagavā
bhikkhū
āmantesi:
“bhikkhavo”ti.
“Bhadante”ti
te
bhikkhū
bhagavato
paccassosuṁ.
Bhagavā
etadavoca:
So I have heard. At one time the Buddha was staying near Sāvatthī in Jeta’s Grove, Anāthapiṇḍika’s monastery. There the Buddha addressed the mendicants, “Mendicants!” “Venerable sir,” they replied. The Buddha said this:
“Adhicittamanuyuttena,
bhikkhave,
bhikkhunā
pañca
nimittāni
kālena
kālaṁ
manasi
kātabbāni.
Katamāni
pañca?
“Mendicants, a mendicant committed to the higher mind should focus on five subjects from time to time. What five?
Idha,
bhikkhave,
bhikkhuno
yaṁ
nimittaṁ
āgamma
yaṁ
nimittaṁ
manasikaroto
uppajjanti
pāpakā
akusalā
vitakkā
chandūpasaṁhitāpi
dosūpasaṁhitāpi
mohūpasaṁhitāpi,
tena,
bhikkhave,
bhikkhunā
tamhā
nimittā
aññaṁ
nimittaṁ
manasi
kātabbaṁ
kusalūpasaṁhitaṁ.
Tassa
tamhā
nimittā
aññaṁ
nimittaṁ
manasikaroto
kusalūpasaṁhitaṁ
ye
pāpakā
akusalā
vitakkā
chandūpasaṁhitāpi
dosūpasaṁhitāpi
mohūpasaṁhitāpi
te
pahīyanti
te
abbhatthaṁ
gacchanti.
Tesaṁ
pahānā
ajjhattameva
cittaṁ
santiṭṭhati
sannisīdati
ekodi
hoti
samādhiyati.
Seyyathāpi,
bhikkhave,
dakkho
palagaṇḍo
vā
palagaṇḍantevāsī
vā
sukhumāya
āṇiyā
oḷārikaṁ
āṇiṁ
abhinihaneyya
abhinīhareyya
abhinivatteyya;
evameva
kho,
bhikkhave,
bhikkhuno
yaṁ
nimittaṁ
āgamma
yaṁ
nimittaṁ
manasikaroto
uppajjanti
pāpakā
akusalā
vitakkā
chandūpasaṁhitāpi
dosūpasaṁhitāpi
mohūpasaṁhitāpi,
tena,
bhikkhave,
bhikkhunā
tamhā
nimittā
aññaṁ
nimittaṁ
manasi
kātabbaṁ
kusalūpasaṁhitaṁ.
Take a mendicant who is focusing on some subject that gives rise to bad, unskillful thoughts connected with desire, hate, and delusion. That mendicant should focus on some other subject connected with the skillful. As they do so, those bad thoughts are given up and come to an end. Their mind becomes stilled internally; it settles, unifies, and becomes immersed in samādhi. It’s like a deft mason or their apprentice who’d knock out or extract a large peg with a finer peg. In the same way, a mendicant … should focus on some other basis of meditation connected with the skillful …
Tassa
tamhā
nimittā
aññaṁ
nimittaṁ
manasikaroto
kusalūpasaṁhitaṁ
ye
pāpakā
akusalā
vitakkā
chandūpasaṁhitāpi
dosūpasaṁhitāpi
mohūpasaṁhitāpi
te
pahīyanti
te
abbhatthaṁ
gacchanti.
Tesaṁ
pahānā
ajjhattameva
cittaṁ
santiṭṭhati
sannisīdati
ekodi
hoti
samādhiyati.
For him who attends to another sign connected with what is wholesome, the evil unwholesome thoughts connected with desire, with hatred, and with delusion are abandoned; they go to destruction. From their abandoning, the mind becomes steadied internally, settles down, becomes unified and concentrated.
Tassa
ce,
bhikkhave,
bhikkhuno
tamhā
nimittā
aññaṁ
nimittaṁ
manasikaroto
kusalūpasaṁhitaṁ
uppajjanteva
pāpakā
akusalā
vitakkā
chandūpasaṁhitāpi
dosūpasaṁhitāpi
mohūpasaṁhitāpi,
tena,
bhikkhave,
bhikkhunā
tesaṁ
vitakkānaṁ
ādīnavo
upaparikkhitabbo:
‘itipime
vitakkā
akusalā,
itipime
vitakkā
sāvajjā,
itipime
vitakkā
dukkhavipākā’ti.
Tassa
tesaṁ
vitakkānaṁ
ādīnavaṁ
upaparikkhato
ye
pāpakā
akusalā
vitakkā
chandūpasaṁhitāpi
dosūpasaṁhitāpi
mohūpasaṁhitāpi
te
pahīyanti
te
abbhatthaṁ
gacchanti.
Tesaṁ
pahānā
ajjhattameva
cittaṁ
santiṭṭhati
sannisīdati
ekodi
hoti
samādhiyati.
Seyyathāpi,
bhikkhave,
itthī
vā
puriso
vā
daharo
yuvā
maṇḍanakajātiko
ahikuṇapena
vā
kukkurakuṇapena
vā
manussakuṇapena
vā
kaṇṭhe
āsattena
aṭṭiyeyya
harāyeyya
jiguccheyya;
Now, suppose that mendicant is focusing on some other subject connected with the skillful, but bad, unskillful thoughts connected with desire, hate, and delusion keep coming up. They should examine the drawbacks of those thoughts: ‘So these thoughts are unskillful, they’re blameworthy, and they result in suffering.’ As they do so, those bad thoughts are given up and come to an end. Their mind becomes stilled internally; it settles, unifies, and becomes immersed in samādhi. Suppose there was a woman or man who was young, youthful, and fond of adornments. If the carcass of a snake or a dog or a human were hung around their neck, they’d be horrified, repelled, and disgusted.
evameva
kho,
bhikkhave,
tassa
ce
bhikkhuno
tamhāpi
nimittā
aññaṁ
nimittaṁ
manasikaroto
kusalūpasaṁhitaṁ
uppajjanteva
pāpakā
akusalā
vitakkā
chandūpasaṁhitāpi
dosūpasaṁhitāpi
mohūpasaṁhitāpi,
tena,
bhikkhave,
bhikkhunā
tesaṁ
vitakkānaṁ
ādīnavo
upaparikkhitabbo:
‘itipime
vitakkā
akusalā,
itipime
vitakkā
sāvajjā,
itipime
vitakkā
dukkhavipākā’ti.
Tassa
tesaṁ
vitakkānaṁ
ādīnavaṁ
upaparikkhato
ye
pāpakā
akusalā
vitakkā
chandūpasaṁhitāpi
dosūpasaṁhitāpi
mohūpasaṁhitāpi
te
pahīyanti
te
abbhatthaṁ
gacchanti.
Tesaṁ
pahānā
ajjhattameva
cittaṁ
santiṭṭhati
sannisīdati
ekodi
hoti
samādhiyati.
In the same way, a mendicant … should examine the drawbacks of those thoughts …
Tassa
ce,
bhikkhave,
bhikkhuno
tesampi
vitakkānaṁ
ādīnavaṁ
upaparikkhato
uppajjanteva
pāpakā
akusalā
vitakkā
chandūpasaṁhitāpi
dosūpasaṁhitāpi
mohūpasaṁhitāpi,
tena,
bhikkhave,
bhikkhunā
tesaṁ
vitakkānaṁ
asatiamanasikāro
āpajjitabbo.
Tassa
tesaṁ
vitakkānaṁ
asatiamanasikāraṁ
āpajjato
ye
pāpakā
akusalā
vitakkā
chandūpasaṁhitāpi
dosūpasaṁhitāpi
mohūpasaṁhitāpi
te
pahīyanti
te
abbhatthaṁ
gacchanti.
Tesaṁ
pahānā
ajjhattameva
cittaṁ
santiṭṭhati
sannisīdati
ekodi
hoti
samādhiyati.
Seyyathāpi,
bhikkhave,
cakkhumā
puriso
āpāthagatānaṁ
rūpānaṁ
adassanakāmo
assa;
so
nimīleyya
vā
aññena
vā
apalokeyya;
evameva
kho,
bhikkhave,
tassa
ce
bhikkhuno
tesampi
vitakkānaṁ
ādīnavaṁ
upaparikkhato
uppajjanteva
pāpakā
akusalā
vitakkā
chandūpasaṁhitāpi
dosūpasaṁhitāpi
mohūpasaṁhitāpi,
te
pahīyanti
te
abbhatthaṁ
gacchanti.
Tesaṁ
pahānā
ajjhattameva
cittaṁ
santiṭṭhati
sannisīdati
ekodi
hoti
samādhiyati.
Now, suppose that mendicant is examining the drawbacks of those thoughts, but bad, unskillful thoughts connected with desire, hate, and delusion keep coming up. They should try to forget and ignore them. As they do so, those bad thoughts are given up and come to an end. Their mind becomes stilled internally; it settles, unifies, and becomes immersed in samādhi. Suppose there was a person with clear eyes, and some undesirable sights came into their range of vision. They’d just close their eyes or look away. In the same way, a mendicant … those bad thoughts are given up and come to an end …
Tassa
ce,
bhikkhave,
bhikkhuno
tesampi
vitakkānaṁ
asatiamanasikāraṁ
āpajjato
uppajjanteva
pāpakā
akusalā
vitakkā
chandūpasaṁhitāpi
dosūpasaṁhitāpi
mohūpasaṁhitāpi,
tena,
bhikkhave,
bhikkhunā
tesaṁ
vitakkānaṁ
vitakkasaṅkhārasaṇṭhānaṁ
manasikātabbaṁ.
Tassa
tesaṁ
vitakkānaṁ
vitakkasaṅkhārasaṇṭhānaṁ
manasikaroto
ye
pāpakā
akusalā
vitakkā
chandūpasaṁhitāpi
dosūpasaṁhitāpi
mohūpasaṁhitāpi
te
pahīyanti
te
abbhatthaṁ
gacchanti.
Tesaṁ
pahānā
ajjhattameva
cittaṁ
santiṭṭhati
sannisīdati
ekodi
hoti
samādhiyati.
Seyyathāpi,
bhikkhave,
puriso
sīghaṁ
gaccheyya.
Tassa
evamassa:
‘kiṁ
nu
kho
ahaṁ
sīghaṁ
gacchāmi?
Yannūnāhaṁ
saṇikaṁ
gaccheyyan’ti.
So
saṇikaṁ
gaccheyya.
Tassa
evamassa:
‘kiṁ
nu
kho
ahaṁ
saṇikaṁ
gacchāmi?
Yannūnāhaṁ
tiṭṭheyyan’ti.
So
tiṭṭheyya.
Tassa
evamassa:
‘kiṁ
nu
kho
ahaṁ
ṭhito?
Yannūnāhaṁ
nisīdeyyan’ti.
So
nisīdeyya.
Tassa
evamassa:
‘kiṁ
nu
kho
ahaṁ
nisinno?
Yannūnāhaṁ
nipajjeyyan’ti.
Now, suppose that mendicant is ignoring and forgetting about those thoughts, but bad, unskillful thoughts connected with desire, hate, and delusion keep coming up. They should focus on stopping the formation of those thoughts. As they do so, those bad thoughts are given up and come to an end. Their mind becomes stilled internally; it settles, unifies, and becomes immersed in samādhi. Suppose there was a person walking quickly. They’d think: ‘Why am I walking so quickly? Why don’t I slow down?’ So they’d slow down. They’d think: ‘Why am I walking slowly? Why don’t I stand still?’ So they’d stand still. They’d think: ‘Why am I standing still? Why don’t I sit down?’ So they’d sit down. They’d think: ‘Why am I sitting? Why don’t I lie down?’
Page 1 of 2 · Next ›
Lite mode — plain HTML for e-readers and old browsers. Full version