sutta.stream

‹ Library

Majjhima Nikāya 14

Cūḷadukkhakkhandhasutta

The Shorter Discourse on the Mass of Suffering · Translation: Bhikkhu Sujato, SuttaCentral

Parallels & more translations on SuttaCentral

Glosses: Fluent · Literal · Off
Translation: Hide · Show

Tap any word for its dictionary entry.

⚠ Glossing did not finish. The original text is shown below.

Evaṁ me sutaṁ—
ekaṁ samayaṁ bhagavā sakkesu viharati kapilavatthusmiṁ nigrodhārāme.

So I have heard. At one time the Buddha was staying in the land of the Sakyans, near Kapilavatthu in the Banyan Tree Monastery.

Atha kho mahānāmo sakko yena bhagavā tenupasaṅkami; upasaṅkamitvā bhagavantaṁ abhivādetvā ekamantaṁ nisīdi. Ekamantaṁ nisinno kho mahānāmo sakko bhagavantaṁ etadavoca:
“dīgharattāhaṁ, bhante, bhagavatā evaṁ dhammaṁ desitaṁ ājānāmi:
‘lobho cittassa upakkileso, doso cittassa upakkileso, moho cittassa upakkileso’ti.
Evañcāhaṁ, bhante, bhagavatā dhammaṁ desitaṁ ājānāmi:
‘lobho cittassa upakkileso, doso cittassa upakkileso, moho cittassa upakkileso’ti.
Atha ca pana me ekadā lobhadhammāpi cittaṁ pariyādāya tiṭṭhanti, dosadhammāpi cittaṁ pariyādāya tiṭṭhanti, mohadhammāpi cittaṁ pariyādāya tiṭṭhanti.
Tassa mayhaṁ, bhante, evaṁ hoti:
‘kosu nāma me dhammo ajjhattaṁ appahīno yena me ekadā lobhadhammāpi cittaṁ pariyādāya tiṭṭhanti, dosadhammāpi cittaṁ pariyādāya tiṭṭhanti, mohadhammāpi cittaṁ pariyādāya tiṭṭhantī’”ti.

Then Mahānāma the Sakyan went up to the Buddha, bowed, sat down to one side, and said to him, “For a long time, sir, I have understood your teaching like this: ‘Greed, hate, and delusion are corruptions of the mind.’ Despite understanding this, sometimes my mind is occupied by thoughts of greed, hate, and delusion. I wonder what qualities remain in me that I have such thoughts?”

“So eva kho te, mahānāma, dhammo ajjhattaṁ appahīno yena te ekadā lobhadhammāpi cittaṁ pariyādāya tiṭṭhanti, dosadhammāpi cittaṁ pariyādāya tiṭṭhanti, mohadhammāpi cittaṁ pariyādāya tiṭṭhanti.
So ca hi te, mahānāma, dhammo ajjhattaṁ pahīno abhavissa, na tvaṁ agāraṁ ajjhāvaseyyāsi, na kāme paribhuñjeyyāsi.
Yasmā ca kho te, mahānāma, so eva dhammo ajjhattaṁ appahīno tasmā tvaṁ agāraṁ ajjhāvasasi, kāme paribhuñjasi.

“Mahānāma, there is a quality that remains in you that makes you have such thoughts. For if you had given up that quality you would not still be living at home and enjoying sensual pleasures. But because you haven’t given up that quality you are still living at home and enjoying sensual pleasures.

‘Appassādā kāmā bahudukkhā bahupāyāsā, ādīnavo ettha bhiyyo’ti—
iti cepi, mahānāma, ariyasāvakassa yathābhūtaṁ sammappaññāya sudiṭṭhaṁ hoti, so ca aññatreva kāmehi aññatra akusalehi dhammehi pītisukhaṁ nādhigacchati, aññaṁ tato santataraṁ;
atha kho so neva tāva anāvaṭṭī kāmesu hoti.
Yato ca kho, mahānāma, ariyasāvakassa ‘appassādā kāmā bahudukkhā bahupāyāsā, ādīnavo ettha bhiyyo’ti—evametaṁ yathābhūtaṁ sammappaññāya sudiṭṭhaṁ hoti, so ca aññatreva kāmehi aññatra akusalehi dhammehi pītisukhaṁ adhigacchati aññaṁ tato santataraṁ;
atha kho so anāvaṭṭī kāmesu hoti.

Sensual pleasures give little gratification and much suffering and distress, and they are all the more full of drawbacks. So, Mahānāma, even though a noble disciple has clearly seen this with right wisdom, as long as they do not achieve the rapture and bliss that are apart from sensual pleasures and unskillful qualities, or something even more peaceful than that, they can return to sensual pleasures. But when they do achieve that rapture and bliss, or something more peaceful than that, they do not return to sensual pleasures.

Mayhampi kho, mahānāma, pubbeva sambodhā, anabhisambuddhassa bodhisattasseva sato,
‘appassādā kāmā bahudukkhā bahupāyāsā, ādīnavo ettha bhiyyo’ti—evametaṁ yathābhūtaṁ sammappaññāya sudiṭṭhaṁ hoti,
so ca aññatreva kāmehi aññatra akusalehi dhammehi pītisukhaṁ nājjhagamaṁ, aññaṁ tato santataraṁ;
atha khvāhaṁ neva tāva anāvaṭṭī kāmesu paccaññāsiṁ.
Yato ca kho me, mahānāma, ‘appassādā kāmā bahudukkhā bahupāyāsā, ādīnavo ettha bhiyyo’ti—evametaṁ yathābhūtaṁ sammappaññāya sudiṭṭhaṁ ahosi, so ca aññatreva kāmehi aññatra akusalehi dhammehi pītisukhaṁ ajjhagamaṁ, aññaṁ tato santataraṁ;
athāhaṁ anāvaṭṭī kāmesu paccaññāsiṁ.

Before my awakening—when I was still unawakened but intent on awakening—I too clearly saw with right wisdom that: ‘Sensual pleasures give little gratification and much suffering and distress, and they are all the more full of drawbacks.’ But so long as I didn’t achieve the rapture and bliss that are apart from sensual pleasures and unskillful qualities, or something even more peaceful than that, I didn’t announce that I would not return to sensual pleasures. But when I did achieve that rapture and bliss, or something more peaceful than that, I announced that I would not return to sensual pleasures.

Ko ca, mahānāma, kāmānaṁ assādo?
Pañcime, mahānāma, kāmaguṇā.
Katame pañca?
Cakkhuviññeyyā rūpā iṭṭhā kantā manāpā piyarūpā kāmūpasaṁhitā rajanīyā;
sotaviññeyyā saddā …pe…
ghānaviññeyyā gandhā
jivhāviññeyyā rasā
kāyaviññeyyā phoṭṭhabbā iṭṭhā kantā manāpā piyarūpā kāmūpasaṁhitā rajanīyā—
ime kho, mahānāma, pañca kāmaguṇā.
Yaṁ kho, mahānāma, ime pañca kāmaguṇe paṭicca uppajjati sukhaṁ somanassaṁ—
ayaṁ kāmānaṁ assādo.

And what is the gratification of sensual pleasures? There are these five kinds of sensual stimulation. What five? Sights known by the eye, which are likable, desirable, agreeable, pleasant, sensual, and arousing. Sounds known by the ear … Smells known by the nose … Tastes known by the tongue … Touches known by the body, which are likable, desirable, agreeable, pleasant, sensual, and arousing. These are the five kinds of sensual stimulation. The pleasure and happiness that arise from these five kinds of sensual stimulation: this is the gratification of sensual pleasures.

Ko ca, mahānāma, kāmānaṁ ādīnavo?
Idha, mahānāma, kulaputto yena sippaṭṭhānena jīvikaṁ kappeti—
yadi muddāya yadi gaṇanāya yadi saṅkhānena yadi kasiyā yadi vaṇijjāya yadi gorakkhena yadi issatthena yadi rājaporisena yadi sippaññatarena,
sītassa purakkhato uṇhassa purakkhato ḍaṁsamakasavātātapasarīsapasamphassehi rissamāno khuppipāsāya mīyamāno;
ayampi, mahānāma, kāmānaṁ ādīnavo sandiṭṭhiko dukkhakkhandho kāmahetu kāmanidānaṁ kāmādhikaraṇaṁ kāmānameva hetu.

And what is the drawback of sensual pleasures? It’s when a gentleman earns a living by means such as arithmetic, accounting, calculating, farming, trade, raising cattle, archery, government service, or one of the professions. But they must face cold and heat, being hurt by the touch of flies, mosquitoes, wind, sun, and reptiles, and risking death from hunger and thirst. This is a drawback of sensual pleasures apparent in the present life, a mass of suffering caused by sensual pleasures.

Page 1 of 3  ·  Next ›

Lite mode — plain HTML for e-readers and old browsers. Full version