The Shorter Discourse on Taking Up Practices · Translation: Bhikkhu Sujato, SuttaCentral
Parallels & more translations on SuttaCentral
⚠ Glossing did not finish. The original text is shown below.
Evaṁ
me
sutaṁ—
ekaṁ
samayaṁ
bhagavā
sāvatthiyaṁ
viharati
jetavane
anāthapiṇḍikassa
ārāme.
Tatra
kho
bhagavā
bhikkhū
āmantesi:
“bhikkhavo”ti.
“Bhadante”ti
te
bhikkhū
bhagavato
paccassosuṁ.
Bhagavā
etadavoca:
So I have heard. At one time the Buddha was staying near Sāvatthī in Jeta’s Grove, Anāthapiṇḍika’s monastery. There the Buddha addressed the mendicants, “Mendicants!” “Venerable sir,” they replied. The Buddha said this:
“cattārimāni,
bhikkhave,
dhammasamādānāni.
Katamāni
cattāri?
Atthi,
bhikkhave,
dhammasamādānaṁ
paccuppannasukhaṁ
āyatiṁ
dukkhavipākaṁ;
atthi,
bhikkhave,
dhammasamādānaṁ
paccuppannadukkhañceva
āyatiñca
dukkhavipākaṁ;
atthi,
bhikkhave,
dhammasamādānaṁ
paccuppannadukkhaṁ
āyatiṁ
sukhavipākaṁ;
atthi,
bhikkhave,
dhammasamādānaṁ
paccuppannasukhañceva
āyatiñca
sukhavipākaṁ.
“Mendicants, there are these four ways of taking up practices. What four? There is a way of taking up practices that is pleasant now but results in future pain. There is a way of taking up practices that is painful now and results in future pain. There is a way of taking up practices that is painful now but results in future pleasure. There is a way of taking up practices that is pleasant now and results in future pleasure.
Katamañca,
bhikkhave,
dhammasamādānaṁ
paccuppannasukhaṁ
āyatiṁ
dukkhavipākaṁ?
Santi,
bhikkhave,
eke
samaṇabrāhmaṇā
evaṁvādino
evaṁdiṭṭhino:
‘natthi
kāmesu
doso’ti.
Te
kāmesu
pātabyataṁ
āpajjanti.
Te
kho
moḷibaddhāhi
paribbājikāhi
paricārenti.
Te
evamāhaṁsu:
‘kiṁsu
nāma
te
bhonto
samaṇabrāhmaṇā
kāmesu
anāgatabhayaṁ
sampassamānā
kāmānaṁ
pahānamāhaṁsu,
kāmānaṁ
pariññaṁ
paññapenti?
Sukho
imissā
paribbājikāya
taruṇāya
mudukāya
lomasāya
bāhāya
samphasso’ti
te
kāmesu
pātabyataṁ
āpajjanti.
Te
kāmesu
pātabyataṁ
āpajjitvā
kāyassa
bhedā
paraṁ
maraṇā
apāyaṁ
duggatiṁ
vinipātaṁ
nirayaṁ
upapajjanti.
Te
tattha
dukkhā
tibbā
kharā
kaṭukā
vedanā
vedayanti.
Te
evamāhaṁsu:
‘idaṁ
kho
te
bhonto
samaṇabrāhmaṇā
kāmesu
anāgatabhayaṁ
sampassamānā
kāmānaṁ
pahānamāhaṁsu,
kāmānaṁ
pariññaṁ
paññapenti,
ime
hi
mayaṁ
kāmahetu
kāmanidānaṁ
dukkhā
tibbā
kharā
kaṭukā
vedanā
vedayāmā’ti.
And what is the way of taking up practices that is pleasant now but results in future pain? There are some ascetics and brahmins who have this doctrine and view: ‘There’s nothing wrong with sensual pleasures.’ They throw themselves into sensual pleasures, cavorting with female wanderers with jeweled bands in their hair. They say, ‘What future danger do those ascetics and brahmins see in sensual pleasures that they speak of giving up sensual pleasures, and advocate the complete understanding of sensual pleasures? Pleasant is the touch of this female wanderer’s arm, tender, soft, and downy!’ And they throw themselves into sensual pleasures. When their body breaks up, after death, they’re reborn in a place of loss, a bad place, the underworld, hell. And there they feel painful, sharp, severe, acute feelings. They say, ‘This is that future danger that those ascetics and brahmins saw. For it is because of sensual pleasures that I’m feeling painful, sharp, severe, acute feelings.’
Seyyathāpi,
bhikkhave,
gimhānaṁ
pacchime
māse
māluvāsipāṭikā
phaleyya.
Atha
kho
taṁ,
bhikkhave,
māluvābījaṁ
aññatarasmiṁ
sālamūle
nipateyya.
Atha
kho,
bhikkhave,
yā
tasmiṁ
sāle
adhivatthā
devatā
sā
bhītā
saṁviggā
santāsaṁ
āpajjeyya.
Atha
kho,
bhikkhave,
tasmiṁ
sāle
adhivatthāya
devatāya
mittāmaccā
ñātisālohitā
ārāmadevatā
vanadevatā
rukkhadevatā
osadhitiṇavanappatīsu
adhivatthā
devatā
saṅgamma
samāgamma
evaṁ
samassāseyyuṁ:
‘mā
bhavaṁ
bhāyi,
mā
bhavaṁ
bhāyi;
appeva
nāmetaṁ
māluvābījaṁ
moro
vā
gileyya,
mago
vā
khādeyya,
davaḍāho
vā
ḍaheyya,
vanakammikā
vā
uddhareyyuṁ,
upacikā
vā
uṭṭhaheyyuṁ,
abījaṁ
vā
panassā’ti.
Suppose that in the last month of summer a camel’s foot creeper pod were to burst open and a seed were to fall at the root of a sal tree. Then the deity haunting that sal tree would become apprehensive and nervous. But their friends and colleagues, relatives and kin—deities of the parks, forests, trees, and those who haunt the herbs, grass, and big trees—would come together to reassure them, ‘Do not fear, sir, do not fear! Hopefully that seed will be swallowed by a peacock, or eaten by a deer, or burnt by a forest fire, or picked up by a lumberjack, or eaten by termites, or it may not even be fertile.’
Atha
kho
taṁ,
bhikkhave,
māluvābījaṁ
neva
moro
gileyya,
na
mago
khādeyya,
na
davaḍāho
ḍaheyya,
na
vanakammikā
uddhareyyuṁ,
na
upacikā
uṭṭhaheyyuṁ,
bījañca
panassa
taṁ
pāvussakena
meghena
abhippavuṭṭhaṁ
sammadeva
viruheyya.
Sāssa
māluvālatā
taruṇā
mudukā
lomasā
vilambinī,
sā
taṁ
sālaṁ
upaniseveyya.
Atha
kho,
bhikkhave,
tasmiṁ
sāle
adhivatthāya
devatāya
evamassa:
‘kiṁsu
nāma
te
bhonto
mittāmaccā
ñātisālohitā
ārāmadevatā
vanadevatā
rukkhadevatā
osadhitiṇavanappatīsu
adhivatthā
devatā
māluvābīje
anāgatabhayaṁ
sampassamānā
saṅgamma
samāgamma
evaṁ
samassāsesuṁ:
“mā
bhavaṁ
bhāyi
mā
bhavaṁ
bhāyi,
appeva
nāmetaṁ
māluvābījaṁ
moro
vā
gileyya,
mago
vā
khādeyya,
davaḍāho
vā
ḍaheyya,
vanakammikā
vā
uddhareyyuṁ,
upacikā
vā
uṭṭhaheyyuṁ,
abījaṁ
vā
panassā”ti;
sukho
imissā
māluvālatāya
taruṇāya
mudukāya
lomasāya
vilambiniyā
samphasso’ti.
But none of these things happened. And the seed was fertile, so that when the monsoon clouds soaked it with rain, it sprouted. And the creeper wound its tender, soft, and downy tendrils around that sal tree. Then the deity thought, ‘What future danger did my friends see when they said: “Do not fear, sir, do not fear! Hopefully that seed will be swallowed by a peacock, or eaten by a deer, or burnt by a forest fire, or picked up by a lumberjack, or eaten by termites, or it may not even be fertile.” Pleasant is the touch of this creeper’s tender, soft, and downy tendrils.’
Sā taṁ sālaṁ anuparihareyya. Sā taṁ sālaṁ anupariharitvā upari viṭabhiṁ kareyya. Upari viṭabhiṁ karitvā oghanaṁ janeyya. Oghanaṁ janetvā ye tassa sālassa mahantā mahantā khandhā te padāleyya. Atha kho, bhikkhave, tasmiṁ sāle adhivatthāya devatāya evamassa: ‘idaṁ kho te bhonto mittāmaccā ñātisālohitā ārāmadevatā vanadevatā rukkhadevatā osadhitiṇavanappatīsu adhivatthā devatā māluvābīje anāgatabhayaṁ sampassamānā saṅgamma samāgamma evaṁ samassāsesuṁ: “mā bhavaṁ bhāyi mā bhavaṁ bhāyi, appeva nāmetaṁ māluvābījaṁ moro vā gileyya, mago vā khādeyya, davaḍāho vā ḍaheyya, vanakammikā vā uddhareyyuṁ, upacikā vā uṭṭhaheyyuṁ abījaṁ vā panassā”ti. Yañcāhaṁ māluvābījahetu dukkhā tibbā kharā kaṭukā vedanā vedayāmī’ti. Evameva kho, bhikkhave, santi eke samaṇabrāhmaṇā evaṁvādino evaṁdiṭṭhino ‘natthi kāmesu doso’ti.
Then the creeper enfolded the sal tree, made a canopy over it, draped a curtain around it, and split apart all the main branches. Then the deity thought, ‘This is the future danger that my friends saw! It’s because of that camel’s foot creeper seed that I’m feeling painful, sharp, severe, acute feelings.’ In the same way, there are some ascetics and brahmins who have this doctrine and view: ‘There’s nothing wrong with sensual pleasures’ …
Page 1 of 2 · Next ›
Lite mode — plain HTML for e-readers and old browsers. Full version